Jag var faktiskt och tävlade i helgen, glömde jag säga. Körde ett kriterium och ett linjelopp. Kriteriumet går ut på att man var 5:e varv spurtar och plockar poäng, den som har mest poäng (eller om man går loss med minst 30sek eller varvar klungan) vinner. Så det är inte lltid den som går först över mållinjen.
Varvet var ca 1km och vi körde 35 varv, alltså full fart från start. Det som gjorde det ännu jobbigare var att vi hade en brant 300m backe varje varv, det var bara upp å ner.
Jag gick loss tidigt med en lagkamrat, Serina, plus två åkare från Specialized.
Det var bland det hårdaste lopp jag har kört. Efter ett spurtpris höll jag på att tuppa av och blev helt yr i huvudet, troddejag sklle falla ihop i diket. Alla skrek och hejjade att de var trötta där framme och att jag kunde komma ikapp igen. Men jag var helt död...
Serina körde iallafall ifrån de övriga två men hade inte tillräckligt med poäng för att vinna, så var tvungen att få minst 30sek till de tjejerna. Jag väntade in Serina så att hon varvade mig och sedan fick jag ge allt igen för att hon skulle kunna få tillräcklig lucka. Hon vann iallafall för hon fick den tiden hon behövde. Eftersom hon var loss så vann hon ju en del spurtpriser, så hon hade vunnit med poängen ändå, men vi var inte säkra under loppet. Riktigt kul att köra sådana lopp, mycket taktik bakom..
Linjeloppet var hårt. Kände mig ganska hyffsad ändå, men fick uppgift att stöta hela tiden. Saken är ju att jag har ju ett sådant igångdrag och jag får världens lucka varje gång jag stöter, för ingen kan hänga på, så ja får köra själv några km innan de kommer ikapp. Ja å då är det bara att upp å stöta igen... Jag hade riktigt kul under det loppet. Tror jag körde mest själv under det loppet än vad jag satt i klungan ;) Kom t.o.m. själv i mål, fast varken först eller sist...
Imorn åker vi till Nurnberg och kör sista världscupen på söndag, hoppas på fint väder och bra ben.