Är nu hemma några veckor för att träna och tävla på hemmaplan. Känns skönt att slippa de långa resorna för ett tag, sliter mycket, och så får jag vara nära vänner och familj. I helgen var jag i Falun och körde "för-SM" och Tjejtrampet i Västerås. Kan börja med att berätta om Falun. Vi startade med Pojkar15-16 och det var full fart från början. Det var nog inte ens 1km till den första stigningen så klungan sprack på en gång. Vi var bara tre tjejer som lyckades hänga på i första gruppen, Karin Aune, Sara Mustonen och jag. Vi höll ihop ända till mål förutom några killar som stack iväg. Det blev iallafall spurt och killarna började tränga mig, så kunde inte få upp någon fart. Jag gapade och skrek lite och kom till slut ut men alldeles för sent. Förlorade då på fotofinish. Känns sådär lagom kul... Känner att jag inte är i någon toppform nu och att jag tappat lite i spurten. Vet att jag kan träna upp eller man kanske säger ner, 1sek i spurten och det motsvarar ca 10m.
Kommer iallafall bli en mycket tuff SM bana nästa år i Falun, nu körde vi bara halva distansen och det var hårt bara det..
Igår, söndag, var det dags för Tjejtrampet som var en deltävling i svenska cupen. Kände mig taggad, ville ha revansch för gårdagen. Efter drygt 1mil gick en liten grupp på tre cyklister iväg, bl.a. min klubbkamrat Avalo Lyngbeck. Nu satt jag i en bra sits och behövde inte göra någonting, utan låta de andra jobba medans jag kunde bara bromsa klungan. Jag gick på alla attacker men jobbade inte.. Efter två mil kom vi ikapp utbrytarna och det kom lite små attacker men inget allvarligt, satt mest bara och avvaktade, hade en grupp gått så hade jag självklart jobbat men alla verkade visst nöjda med en klungspurt. Bara bra för mig..
De sista två km innan mål var cykelbana och man behövde ligga långt fram för att ha en chans innan spurten, annars lätt hänt att bli instängd. Taktiken var att Avalo skulle sticka på den smala cykelbanan så de andra fick jobba. Antingen skulle hon vinna eller så skulle jag ha en bättre chans till spurten. Hon hade en liten lucka som höll ett tag. Eftersom det var lite svag motvind blev det ett långt led där ingen kunde köra om för att ta en bättre placering, perfekt. Jag hade ju redan en bra placering.. När Avalo blev ikapp körd var det dags för min tur. Jag la mig längst fram och väntade på spurten. Jag slängde en blick åt sidan och såg att Mustonen drog igång spurten, jag var tvungen att reagera snabbt och vi var jämsides ett tag. Hade sett innan start att hon hade en väldigt hög utväxling, en liten klinga bak, och att det var lite svagt utför i mål. Hon kommer ju då lite längre på varje tramptag... Jag försökte i spurten att lägga i en till växel men insåg att jag redan hade tyngsta, så jag böjde ner huvudet lite mer och utökade och kunde då slappna av de sista metrarna de till mål och sträcka upp armen!! Skön seger... och den tredje svenska som någonsin vunnit Tjejtrampet. Nu är mitt namn ingraverat på den fina stora vandringspokalen med namn som Leontine van Moorsel, Moniqe Knol, Debby Mansveld, Marianne Berglund och Susanne Ljungskog...